Cox har blivit en riktig liten fryslort, kanske matte som har skämt bort honom! ;) Men tänke berätta om hans olika täcken i stora drag. ( Hade tänkt mig ett annat inlägg sen med bilder på alla hans täcken m.m)

Jag har olika perioder när jag har jätte mycket motivation till att köra och se hur Cox utvecklas, medans i andra stunden är motivationen nere på 0.

Har berättat lite om Cox foderstat förut, men gör det igen. Då den säkert har ändrats!!

Tänkte berätta om mina och Cox styrkor och svagheter.

Här kommer lite bilder ni inte har sett, dem är inte dem vackraste. Men så här ser det ut mesta av tiden ;)

Haha, ni ska bara veta vad jag bjuder på detta videoinlägg. Har aldrig gjort något sådant här förut, därför kan det låta som jag pratar om sådant som är helt onödigt men, men. Här kommer den iallafall ett videoinlägg över stallet!



Ja, det här är ett inlägg som tillhör adventskalendern!

Känns som jag härmar Linnéa hela tiden med hennes idér men det får hon stå ut med!!
Tänkte göra en liten adventskalender här på bloggen som kommer hålla på 1-24 december. Med olika saker för varje dag. 

När jag var yngre och red Cox hade jag inga mål, jag var för liten för att fatta sådant då tror jag?? Sen när jag börja köra och vart äldre börja jag sätta ganska orealistiska mål/ stora mål på oss två. Som att han nästan skulle kunna gå i form på en gång, galoppera m.m. Jag ville nog bli bäst på en gång, trodde jag var bättre än var jag är!
Vi hade våra svackor, jag vart arg,beskviken och ledsen när han inte gjorde som jag ville, det vet jag idag var det beror på. Jag ställde helt klart för höga krav på honom, han kunde ju inte vissa saker jag begärde och jag kunde defenetivt inte lära ut det på det sättet man ska. Jag hade för lite kunskaper om körning och olika saker han skulle "kunna" enligt mig. Jag kan komma på det än idag att jag kan begära för mycket av honom, men då får man ta ett steg tillbaka och tänka om!

Här är en film från när jag körde med min gamla sele, jag tycket det såg bra ut då! Då kan ni tänka vilken syn jag hade då på form och liknande. Käms lite faktikst, men gjort är gjort. Och utan dem här passen skulle vi inte stå här idag brukar jag tänka! 

  

 

Efter att jag börja köra lite mer intesivt och satt upp mina mål så börja jag känna att jag ville gå vidare men inte riktigt våga ta hjälp av någon, då jag trodde Cox var talanglös, haha skämt åsido men nästan så.

Linnéa och andra människor börja tjata att jag skulle titta upp om det inte fanns någon möjlighet att börja träna för någon tränare. Kolla upp på SORFs- hemsida och såg att dem hade en körsektion, hade väl vetat om det före men inte brytt mig då, men nu skrev jag ett mail och fråga iallafall. Fick en mail tillbaka och sa att dem hade en tränare som kom ca 1 gång/ månad från Norge dem träna för. Jag sa att jag skulle återkomma efter att jag hade pratat med mina föräldrar! Mamma och pappa tyckte att det var väl en bra idé, så jag maila dem igen och anmälde mig till nästa körträning. 

Jag kom ihåg att jag var så sjukt nervös första träningen och hur Cox skulle sköta sig. Jag trodde Mia skulle säga till mig i någon stil med att han inte platsa in osv här. Men hon var bara glad att jag hade vågat ställt upp och kommit dit. Första träningen gick vi igenom lite på vad man ska tänka på när man kör och hur man skulle hålla tömmar,piska osv. Jag kan säga att det ar tvärtemot vad jag hade gjort innan. Vi gjorde en liten övning men det var mest och se vad Cox kunde eller inte. Cox vart iallafall svettig utan att göra något känndes det som, men det var en helt ny miljö, bara att åka transport var nytt!
Vi fick lite att träna på och att han skulle få bättre kondition. 

Första körträningen:

      

Efter att jag har börjat träna för Mia har jag fått mer realistika mål, jag har satt små mål som skulle kunnas nå inom en vecka osv, jag vill själv lära mig mer saker för att kunna göra det enklare för Cox att förstå mig! Jag har även insett att Cox inte kan allt än, man kan säga att han står på trappsteg 2 eller 3 kanske på utbildnig inom körningen. Men vi tar det i våran takt! Men dem mål jag hade innan jag börja träna för Mia är sådana mål jag snart kan börja sätta på honom!

Ni förstår varför vi inte kom så fort fram innan vi börja träna för tränare. Man kan säga att hon tog ner mig på jorden igen, för jag var nog uppe i mina drömar!!
Utan Mia kan jag säga att jag och Cox skulle inte stå här vi gör idag. Hon har hjälpt mig så otroligt mycket, och jag kan inte annat än säga tack till alla som har hjälpt mig att kommit så långt jag har gjort idag, dem som puscha på mig att ta kontakt och Linnéa som näst intill ställer upp varje träning! Sen ett jätte stort tack till MAMMA och PAPPA som skjutsar mig  och betalar mina träningar. Utan er skulle jag inte stå här idag med mina realistiksa mål och drömar jag har har. NI ÄR GULD VÄRDA!! 

Även denna tävling skulle aldrig ha blivit av utan eran hjälp.

  

Ja, detta vart ett långt inlägg men var tvungen att fortsätta skriva när jag väl börja. Hoppas att det var läsvärt. :)



Min lilla gris före en körträning!